LAJF OF MOA

Hej hej hej, rastlös tjej. Nu börjar jag märka att alla har stuckit från det vi förut kallade hem, Sveriges hjärta - Dalarna (har ni glömt att det är här allt blod kommer ifrån?). Jag känner mig stressad, skriver listor, följer inte listorna, vill gråta, vill skratta högt och onaturligt, går runt och är irriterad, går runt och är irriterande, borde göra viktiga saker, gör oviktiga, tråkiga saker. Stannar upp. Inser att jag är förbannat rastlös. Jag får ju ingen stimulans. Vad gör jag? Tar jag tar i sakerna jag borde göra? Planerar jag in något roligt? Nej, jag skriver ett meningslöst och tråkigt blogginlägg som antagligen inte kommer följas upp av något nytt inlägg på månader. Och dessutom spontanköper jag en svindyr telefon. Det går utför.

Hej ha i Hanoi. 6 dagar kvar pa det har kalaset. Imorgon far vi till Bangkok. Vietnam har varit fint. Gratt och kallt men snusfint. Buss, mat, cykelturer, museum, battur, biljard, spokhotell och barhang. Langtar dock efter sno och julmys och alla narakara. Nu kor vi slutspurten!

I forrgar: var vi utkladda till pirater, akte pa segeltur med Red Pirates, at forbenat god fisk och drack rom.
Igar: Forsvann en hel dag. Igen. Konstigt.
Idag: Har vi "bestigit" ett berg.
Imorgon: borde vi kolla upp termen "bestiga" i en ordbok.
I overmorgon: flyger vi till Vietnam.

Skepp ohoj landkrabbor, hej vad det gar pa havet. Tva och en halv vecka kvar, hej och ha och en flaska rom.

Overraskningsmiddag till proffsdykarna M Carlsson och C Bergquist ikvall - oh yeah jo jo jo (det lat klatschigare i mitt huvud an vad det sag ut saher pa skarmen, maste ha med de filippinska datorerna att gora). Jag och Sarisen ska ga pa kottmarknad (bokstavligt talat) och laga till nagot rejalt husmanskostigt (eller nagot tanigt vegetariskt, har inte riktigt bestamt oss an). Igar regnade det hela dagen (och nar jag sager regnade sa menar jag verkligen REGNADE. Ja, det regnade ordentligt helt enkelt...) sa idag har vi massa overskottsenergi att ta itu med. Annars sa... Ja... Lever vi pa sa att saga. Ja, det var val det? Tror jag.

Jag aro pa Los Filippos och bor i ett riktigt hem!! Ni horde ratt, ett sant dar riktigt hem med kok och vardagsrum (aven om just detta vardagsrum och kok i fraga saknar en del vaggar men man far inte vara sa petig sahar pa resande fot). Det ar helt fantastiskt kan jag saga. Man kan oppna kylskapet och stalla in EGEN MAT dar - otroligt smidigt system som jag inte riktigt har uppskattat pa samma satt forut. Vi ar alltsa pa on Boracay och halsar pa mina slaktingar. Vi sover (i samma (gigantiska) sang allihopa), dricker mangoshakes, spelar backgammon, badar, snorklar, ater god mat och ar riktigt, riktigt trakiga enligt Noa som vi bor hos. Om ett par dagar ska vi forhoppningsvis skarpa till oss och aka pa en dykutflykt men det kraver att jag, Maja och Carro repar oss fran var trak-forkylning. Pa fredag far vi nog vidare i Filippino-landet innan vi om ca. 10 dagar choppar oss (alltsa inte pa motorcykelviset, utan det andra) till Vietnam. So longos!

Just nu
befinner jag mig: pa flygplatsen i Singapore
ar jag pa vag till: Boracay, Filippinerna
kanner jag mig: trott och acklig och sprallig
ar det: ca. 17 timmar kvar pa var resa
har vi: rest i 16 timmar
ser jag inte fram emot: att minska var totala packning fran 48 kilo till 40 kilo
har jag spenderat: allt for mycket pengar pa dumma, osynliga flygplatsavgifter

De senaste dagarna har jag
sovit: alldeles for lite
atit: billigt och gott pa Gong Corner m.m.
spenderat: allt for mycket tid pa Sky Garden i Kuta
hangt med: mitt fantastiskt fina resesallskap
ringt: min favoritpappa som fyllde 50 ar haromdagen
(hogst omedvetet) varit: illegal invandrare i Indonesien under en dag
betalat: en straffavgift pa 200 kronor pga mina olagliga aktiviteter

Det gar bra nu, kompisar det gar bra nu

"Vad har du gjort idag?" "Inget sarskilt. Du?" "Nej, inget speciellt, bara vinkat till ett par SKOLDPADDOR som flot forbi nar jag var ute och snorklade. En vanlig dag pa havet helt enkelt." Jomen sa att... Det var ju helt okej haftigt att se skoldpaddor, ungefar sadar som det brukar vara att se en ekorre bortsett fran att det inte var nagon sketen ekorre utan att det var livs levande havsskoldpaddor och inget annat. Nojd tjej. Ska ga och ata buffe och grillad fisk nu. Men vanta, vad var det jag var nu igen? Just det - nojd.

Ater chilli pa on Gili. Eller nagot at det hallet. Jag och froken Carolina ar just nu pa en balinesisk o utan motortrafik men med desto fler svenskar. Ovasendet har ar alltsa ungefar detsamma som pa riktiga Bali. Imorgon ska vi forsoka ta oss ut pa en snorkeltur och hoppashoppas pa att fa se skoldpaddor. Ikvall ar det lyx som galler for da ska vi ga pa en biorestaurang och se pa film. Hur lyxigt ar inte det pa en skala? Jag skulle saga nagot mellan lyxigt och extraordinart. Lyxigt varre alltsa.

Havet har ar fantastiskt klart och fint forresten. Sa att ni vet och slipper fundera. Jag gillar hav. Et. Havet.

I forrgar kom slutligen dagen jag fruktat - dagen da jag fick magsjuka. Jag ignorerade, konstaterade, vantade pa panikattack, FICK INGEN panikattack, borjade lyckoskratta mitt i elandet som visst inte var ett sa stort elande som jag alltid gjort det till, vantade lugnt och sansat ut icke-elandet och efter en hel dags sovande har jag idag tvingat i mig bade scrambled eggs och pannkaka och skulle kalla mig nagotsanar aterstalld. Kande mig saklart lite skruttig och lite hemlangtig men mest stolt over mig sjalv och glad over hur mycket jag har utvecklats.

Just nu reser jag och Carro sjalva runt pa Bali innan vi om 11 dagar ska mota surfbrudarna Maja och Sara i Kuta. Just nu ar vi i en liten hamnstad som heter Padangbai och i overmorgon aker vi troligtvis till nagra oar som heter Gili Islands dar det tydligen ska vara valdigt bra snorkling.

Nu ar hembiljetten bokad ocksa. 15/12 klockan 23.00 landar jag och Sara pa Arlanda. Resan blir lite annorlunda pa nagot satt nar man har ett hemresedatum men just nu kanns det faktiskt helt okej. Vi far val se vad jag sager om saken den fjortonde december.

Nu har vi bytt land och befinner oss i staden Ubud, Bali, Indonesien. Forsta landsbytet forflot pa oerhort smidigt och vi valkomnades med psykande tingeltangelmusik pa den balinesiska flygplatsen och en stor skylt som berattade att inforande av droger i landet gav dodsstraff. Hej pa er med sa vi och klev in. Indonesien kanns lite mer ojusterat an Thailand, lite mer oturistigt fast det ar fullt av turister (lat det dar klyschigt och bra?). Om ett par dagar aker vi till flygplatsen och hamtar upp Carro och Maja och nar de har kommit har vi faktiskt varit borta en manad och en tredjedel av resan har knasigt nog passerat. Den vegetariska maten har ar battre an i Thailand. De potentiellt hoga hippiegubbarna finns det lika manga av (Indonesien-Thailand: 1-1). Klimatet ar detsamma. Spanningen nagot hogre har. For att summera; vi trivs!

Yes we did it! Var dyklarare var makta stolt over oss och overoste oss med komplimanger nar vi kom upp till ytan. Tre dagar, fyra dyk - tva pa tio meter och tva pa 18 meter. Inga superspektakulara fiskar men anda saaa otroligt haftigt! Dykarproffs skulle man kunna kalla oss. Jag fick bara panik en yttepytteliten gang nar jag var tvungen att fylla min mask med vatten och den korvade sig sa att jag inte kunde fa ut vattnet igen och i paniken slutade att andas helt men jag tog mig samman och sen kunde vi lugnt simma vidare. Om tva dagar aker vi till Bali. Jag kommer sakna Koh Samui och Pancake man och var sunkiga lilla bungalow och var stammisrestaurangs buttra, tjocka, rokstjarnedrommande servitor. Men Bali, det blir sakert fint det med.
Sakert.

Idag har jag andats under vatten. Punkt. Forstod inte riktigt forst varfor ingen luft kom in i mina lungor, kom sen pa att jag var tvungen att liksom suga ur luften ur munstycket jag hade i munnen och sen blasa den tillbaka in igen, typ som man gor nar man andas ovanfor ytan. Efter det gick det hela betydligt smidigare. Imorgon aker vi pa en tvadagars dykresa till on Koh Tao - spaaannande!

Okej, 20? Okej. Dagen var varm, lang, mackig, iPod-kraschig, klanningsletig, slo, skon, konstig, Black moon-partyig och helt o-tonarsaktig. Nu ar jag vuxen. Tror jag. Det kanns definitivt sa. Verkligen. Idag har iPoden som tur var kunnat raddas (tack Buddha for det). I overmorgon satter dykcertifikatkursen igang (tror vi).

Det blaser en storm over Jorm. Eller var det Koh Samui? Men bara en liten mesig ofarlig en. (Vilken jakla ordvits jag fick till i rubriken forresten). Sara borjar bli rastlos. Hon insag just att vi varit har i fyra dagar sa nu tycker hon att det ar dags att ta tag i saker (och med saker menar hon oss). Jag ar seg och lat. Och ratt avslappnad. Kanns helt okej sadar.

Pa Koh Samui. Bor i en liten skruttcharmig bungalow precis vid stranden. Ar pa den lugna, oturistiga delen av on och gor inget vettigt alls. Badar, ater thailandsk mat, gor oss av med den thailandska maten (forlat), laser, loser korsord, lyssnar pa halva SR's programutbud - olever livet helt enkelt eller hur det nu var. For en liten stund sedan bokade vi tid pa en dykarskola. Jag ar halvlivradd, halvtaggad och helforkyld. Det sistnamnda gor att vi ar tvungna att vanta med projektet ett par dagar sa att mina oron (alltsa inte "oron" som i radslor utan "oron" som i horselsaker) klarar trycket och att "they won't have to leave me with all the sharks" som var framtida dyklarare sa finkansligt uttryckte det.

Pa det hela taget har vi det bra helt enkelt och kommer forhoppningsvis ha det ett tag till (om jag far gissa kommer vi nog ha det ungefar tills det forsta motet med hajarna intraffar).